I skidbackarna är det inte bara slalomåkare som måste samsas om snön och pisterna. Snowboardåkning är minst lika populärt, oftast ännu mer. Att åka snowboard är som att surfa på snön och det är faktiskt inte lika svårt som det ser ut. I backarna lämpar sig snowboardåkning främst i lössnö, vilket innebär off-pist åkning. Den är nämligen lättare att manövrera i den typen av snö och för att göra det ännu lättare monterar man bindningarna längre bak på brädan. Baken brukar även vara smalare och kortare än framändan som är bredare och längre.

Så uppkom snowboarden

Snowboarden blev den sport den är idag tack vare en härlig blandning av surfing, skateboard och skidåkning. År 1965 var det första gången någon kom på tanken att man kunde åka skidor på ett helt annat sätt än det ursprungliga. En man vid namn Herman Popper skulle åka kälke med sina två döttrar som istället fastnade för skidåkning men ville absolut åka samtidigt. Fadern lät dem då ta varsin skida och satte ett snöre i bakändan på varje för att det skulle gå lättare. Metoden började han kalla Snurfer som blev populärt bland grannar eftersom Popper började tillverka egna Snurfer-brädor. Patentet sålde han sedan och det visade sig att brädorna blev så efterfrågade att man började tävla, 10 år senare utvecklades brädorna till snowboards med bindningar, skidteknik och stålkanter.

Snowboardens framfart

Idag är snowboardåkning en av de mest utövade vintersporterna och förekommer i OS och andra sportevenemang. Numera har grenarna blivit många som exempelvis big air, slopestyle, snowboardcross och halfpipe. Snowboardåkning förekommer främst i parker med hinder och gupp så att det blir betydligt laddat och fartfyllt för både åkare och åskådare. I big air och slopestyle kan man se åkarna göra riktiga konster i backarna och trots att det ser svårt ut så är grunden egentligen ganska lätt. Huvudsaken är balansen och att snön är lämplig, men för övrigt är det mest rädslan som sätter stopp i början.